Safari

Det är söndag kväll. Theo har somnat och jag har duschat och gjort mig klar
för middagen, men kunderna har ännu inte kommit tillbaka från jakten, så vi
har inte så mycket annat att göra än att vänta. Jag börjar bli ganska
hungrig, men eftersom ingen mat kan serveras förrän alla är hemma riktar jag
istället in mig på mitt lilla hemliga förråd av nötter och torkad frukt. De
åtråvärda godsakerna ligger väl gömda i en resväska i vårt hus, skyddade
både från råttor och hungriga medmänniskor. Theo snusar sött, så jag smyger
in med en ficklampa och försöker göra så lite väsen som möjligt för att inte
väcka honom. Väskan står uppställd mot väggen. Jag tar tag i handtaget och
lyfter försiktigt upp den, när jag plötsligt, mellan väskan och väggen, får
syn på. en orm!

I ärlighetens namn ska det sägas att ormen ser ganska harmlös ut. Den är
ungefär en halvmeter lång och tre fingrar tjock, och den verkar väldigt loj
där den ligger halvt hoprullad intill väggen. Jag lyser lite med ficklampan
för att försöka se vilken färg den har, men får ingen riktig klarhet i det
svaga skenet. Det ser ut som någon sorts grå-svart nyans, men jag är inte
säker. Nå ja, harmlös eller inte, jag tycker ändå inte att den behöver bo
här i mitt hus. Ormen rör sig inte, så jag ställer långsamt tillbaka väskan
på sin plats och går sedan för att hämta Erik, som sitter vid det lilla
bordet bredvid baren och jobbar på sin dator. Men Erik har ingen lust att
vara min stora starka ormdödar-hjälte, utan säger bara att jag ska be någon
annan om hjälp. Sedan återgår han till sitt tangentbord.

Jag går ut i köket och frågar lite försiktigt vem som har lust att döda en
orm. Det blir genast fart på killarna. Bao tar kommandot. Han hämtar en
machete och säger åt de andra att följa med bort till Madames hus. Saint
letar rätt på sin ficklampa och en lång pinne och går med bestämda steg
efter Bao. Efter honom kommer Bertrand, Olivier, Yandia, och slutligen jag
själv. Väl framme vid huset visar jag bakom vilken väska jag hittat ormen.
Bao ber mig att hålla mig undan. Sedan ställer fem karlar upp runt väskan
och gör sig beredda. Jag själv står ute på verandan och hör dem tala lågt
till varandra: "Ser du den? Där! Där är den! Försiktigt!" En smäll när
macheten slår mot golvet. Sedan är allt tyst igen. Bao kommer ut med en
huvudlös orm liggande på machetebladet. "Det här kan vi använda att agna med
när vi fiskar," säger han glatt. Ormkroppen hamnar på marken utanför huset,
och Bao går tillbaka in för att hämta huvudet, som fortfarande har tungan
spelande utanför munnen. "Släng bort det," säger Saint. "Släng det i
floden."

När huvudet är borta hugger Bao av den yttersta svanstippen från ormkroppen
och slänger även den i vattnet. "De här ormarna gillar att vara i hus,"
berättar han kunnigt. "De äter ägg, så om man har hönor brukar de vara helt
hopplösa." Med de orden börjar gå tillbaka mot köket, med den återstående
mittdelen av ormen hängande över machetebladet. De andra följer efter, och
snart är jag ensam kvar igen. På golvet hittar jag några blodfläckar som jag
torkar bort med toapapper. Sedan plockar jag äntligen fram mina nötter, men
för säkerhets skull tittar jag en extra gång så att det inte ligger någon
mer orm bakom väskan. Det är en ologisk reaktion, jag vet, för det är inte
större risk nu än tidigare att träffa på ormar, men under den närmaste
veckan kommer jag att titta lite extra vart jag sätter fötterna.