Safari

I september, när vi fortfarande var kvar i Berberati, skrev jag "En vanlig
dag - del 1", om hur en helt vanlig dag kunde se ut i Berberati. Tanken var
sedan att det skulle komma en "del 2" om vardagen i Bangui och en "del 3" om
vardagen i Kocho. Men eftersom alla dagar är så olika har det har inte varit
helt lätt att sätta sig ner och sammanfatta hur en vanlig dag ser ut. Dock
har jag hela tiden haft det i bakhuvudet: har jag skrivit en "del 1" så
borde ju den åtminstone följas av en "del 2". Här kommer den nu alltså, en
beskrivning av hur en dag i Kocho kan se ut för mig:

Jag och Theo vaknar någon gång mellan fem och sex. Det är rena sovmorgonen
om man jämför med de flesta andra. Jägarna brukar vakna vid fyra eller halv
fem, för att kunna möta gryningen ute i bushen. De tidiga morgontimmarna är
viktiga för jakten eftersom det oftast är då man hittar färska spår att
följa. När jag och Theo äter frukost vid sex- halv sju-tiden har jägarna
alltså sedan länge lämnat campen. Frukosten består för Theos del av en stor
tallrik havregrynsgröt och ett par brödskivor med jordnötssmör. Själv håller
jag mig till en kopp kaffe eller varm choklad och några skivor bröd. Efter
tandborstning lämnar jag Theo till någon av killarna i köket. "Barnpojken"
Georges är nämligen sjuk och har varit i Bakouma sedan en månad tillbaka.
Det är tråkigt, men som tur är så är det inte svårt att hitta frivilliga
barnvakter. Theo är allas lille maskot. Nu är dessutom farmor här, och hon
spenderar mer än gärna många timmar varje dag med det hittills enda
barnbarnet.

Själv sätter jag igång med att organisera dagens arbete. Jag letar reda på
Housseini, som är arbetsledare för alla som arbetar med bilar, husbyggen,
väghuggande och liknande, för att gå igenom med honom vad som behöver göras
under dagen. Kanske är det ett tak som läcker, några extra stolar som
behöver byggas, ett golv som behöver målas om eller en bil som behöver en
genomgång innan den skickas ut till Bakouma för att köpa maniok. (Om Erik är
hemma och inte jagar är detta hans arbete, men när han inte har tid och
möjlighet är det jag som gör det.)

När jag och Housseini är färdiga går jag vidare till köket. Saint, kocken,
presenterar dagens meny och jag har för det mesta inga invändningar. Vi
pratar lite om vad mer som behöver göras i köket och campen. Kanske ska
någon kund komma tillbaka från fly camp, kanske behöver det göras en lista
på beställningar att skicka till Bangui. Varje gång som det kommer kunder
med flyg från Bangui skickas nämligen också färskvaror: smör, ost, ägg,
frukt, grönsaker, osv, men för att detta ska fungera måste vi förstås tala
om vad vi behöver.

Så lämnar jag köket och går till kontoret, för att ta tag i mina egna
arbetsuppgifter. De första timmarnas arbete går ofta till att läsa och svara
på mejl, från kunder, försäljningsagenter och andra. Sedan kan det handla om
bokföring, upprättande av nya arbetskontrakt eller kanske löneutbetalningar
(som egentligen ska skötas av den personalansvarige, men han har visat sig
vara ganska dålig på matte, så jag behöver hjälpa honom att räkna ut
semesterersättning, 3-procentiga OCSS-avdrag, osv). Någon gång mellan nio
och tio kommer Theo. Han har då ätit mellanmål, och det är dags för en liten
sovstund innan maten. Jag lägger honom och han brukar somna ganska fort.
Sedan fortsätter jag arbeta fram till tolvtiden, då det är dags för lunch.
Ibland kommer jägarna hem mitt på dagen, och då får jag och Theo sällskap
vid matbordet, ibland har de med sig matsäck och äter ute i bushen. Oavsett
vilket är lunchen ett skönt avbrott då man får ta det lite lugnt under
dagens varmaste timmar.

Efter maten återstår ett par timmars arbete innan det är dags att börja göra
sig i ordning inför kvällen. När det mörknar, runt halv sex, får Theo bada
och äta kvällsmat så att vi hinner lägga honom innan det är dags för middag
med kunderna. Jägarna brukar komma hem någon gång i skymningen, med eller
utan jaktbyte. Efter en välbehövlig dusch samlas alla i baren för en drink
och lite tilltugg. Två lägereldar hjälper till att skapa rätt stämning, en
alldeles utanför taket som täcker baren och matbordet, och en andra ute på
klipporna i floden. Middagen brukar serveras runt klockan åtta. Det är
alltid trerätters, med vin om gästerna vill ha det (vilket de flesta vill),
och, för att göra bilden av den afrikanska safarin komplett: servitörer i
vit skjorta och bakgrundsmusik bestående av en brusande flod och kväkande
grodor.

Framåt halv tio brukar maten vara uppäten, och en efter en tackar för sig
och går till sängs. På vägen hem till mig passerar jag genom köket, tackar
kocken och de övriga för kvällen och ger eventuellt någon kommentar om vad
som kan förbättras till nästa gång. Väl hemma tackar jag också Doungouss,
som suttit och vaktat Theo medan vi ätit. Doungouss går hem till sig och jag
och Erik går och lägger oss. Om vi låter bli att tända lampan i sovrummet
brukar vi klara oss utan att få in alltför mycket flygande nattdjur, och kan
då låta bli att stänga in oss under det varma myggnätet. Ibland hörs
slamrande utifrån verkstaden om någon av jaktbilarna behöver repareras, men
för det mesta somnar vi till ljudet av kväkande grodor, spelande syrsor och
enstaka ylanden från hyenor. Någon gång under natten kommer Theo att vakna
och vara kissnödig, men fram till dess är det bara att sova. God natt.