Safari

Som det framgått av tidigare texter säljer vårt företag huvudsakligen
jaktsafaris. För att sammanfatta hela konceptet kan man säga att vi varje år
har ett antal jägare, i år totalt ungefär tjugo stycken, som betalar en
ganska stor summa pengar för att få komma hit och jaga några av värdens mest
eftertraktade troféer: buffel, leopard, lejon, elandantilop, bongoantilop,
samt ett antal mindre antiloper och tre olika typer av svin.

Den första frågan man brukar få när man berättar att man sysslar med
kommersiell jakt på detta sätt är om jakten är reglerad, eller om jägarna
får skjuta vad de vill, hur som helst. Jag vet inte vad de människor som
ställer frågan ser framför sig, om de tror att vi håller på med någon sorts
urskiljningslöst dödande. Kanske har tidigare generationers afrikanska
jägare, med sina berättelser om bufflar och antiloper skjutna i hundratal
och oräkneliga jakter på djur som elefanter, noshörningar och lejon, gett
jaktbranschen ett dåligt rykte. Och det är sant att "den vite jägaren" i
många fall tagit mer än han gett tillbaka, och på så sätt i allra högsta
grad bidragit till att vissa arter idag är utrotade eller hotas av
utrotning. Men långt ifrån alla jägare är urskiljningslösa mördare, och
idag, när jakten dessutom är reglerad, är jag övertygad om att den istället
kan leda till att djurbestånden ökar och att deras fortlevnad säkras.

För att få bedriva kommersiell jakt i RCA behöver man först och främst ett
område att jaga i. Det får man genom att skriva en ansökan till Ministère
des Eaux et Forêts (i fortsättningen förkortat Eau & Forêts), den myndighet
som sköter frågor om djur och natur i landet. Större delen av RCA är indelat
i olika jaktområden, zones de chasse. Vissa områden är helt folktomma, i
andra finns små byar. Allt land runt större städer och samhällen räknas som
fria jaktmarker, där ingen kan köpa sig ensamrätt att jaga. Jaktområdena
hyrs från staten på ett år i taget, och man betalar ca 20 svenska kronor per
kvadratkilometer. Vi har just nu tillgång till tre olika jaktområden i östra
RCA, med en sammanlagd areal av ungefär en och en halv miljon hektar.

För varje jaktområde får man sig tilldelat ett antal djur som man har
möjlighet att jaga. För vår del handlar det i år om sammanlagt ett
trettiotal bufflar, tjugo elandantiloper, tio bongoantiloper, sex leoparder,
tre lejon, tjugo vårtsvin, fem babianer, osv. Endast fullvuxna hanar får
skjutas, och för varje nedlagt vilt betalar man en fällavgift till staten.
Om ett djur blir skadskjutet räknas det som dödat, och skulle man råka
skjuta en hona betalas dubbel fällavgift.

Till varje jägare som kommer hit för att jaga köps dessutom en jaktlicens
från staten. På denna licens har man rätt att skjuta två bufflar, samt ett
djur av varje sort av alla de övriga jaktbara arterna. Sedan är det upp till
oss som företag att fördela det sammanlagda antalet djur som vi har rätt att
jaga på de olika kunderna. En safari är oftast två eller tre veckor lång. På
två veckor brukar man hos oss få chans att jaga en så kallad "precious game"
(elandantilop, bongoantilop, lejon, leopard eller giant forest hog), två
bufflar, samt alla de mindre antiloperna och svinen. På tre veckor får man
två "precious game", och i övrigt detsamma som under två veckor. Nu är det
inte så att alla jägare skjuter alla sorters djur som finns. Under en lyckad
jakt kan man räkna med ungefär 5 nedlagda djur per vecka. Långt ifrån
massaker alltså.

I slutet av säsongen är det upp till oss att sammanfatta allt som skjutits
under året, redovisa detta för Eau & Forêts, samt betala alla fällavgifter.
Hälften av dessa betalas till den lokala Eau & Forêts-avdelningen, resten
betalas centralt i Bangui. För alla deklarerade djur får man ett
ursprungscertifikat, som sedan används för att ordna med resten av de papper
som behövs för troféexport. Utan korrekta papper blir det ingen export, och
eftersom kunderna vill ha hem sina troféer är det alltså av största vikt att
alla nedlagda djur deklareras på rätt sätt. På så vis kontrollerar systemet
sig självt.

Givetvis finns det kryphål. Givetvis skulle vi kunna gå ut imorgon och
skjuta ner en hel buffelhjord och strunta i att deklarera det om vi inte har
lust att exportera troféerna. Men varför skulle vi vilja göra det? Dels
skulle det förr eller senare bli känt. Det finns alldeles för många ögon och
öron här för att man skulle kunna dölja ett sådant tilltag. Och när Eau &
Forêts fick höra talas om det skulle vi få problem, förmodligen skulle det
leda till böter och det är också troligt att vi skulle förlora rätten att
jaga i RCA. Men, vad som är ännu viktigare: Vi har inget som helst intresse
av att skjuta djur till ingen nytta. Vi tjänar pengar på att kunna erbjuda
bra troféer till välbetalande kunder. För att få fram dessa troféer måste vi
vårda de viltstammar som finns i vårt område, och det gör vi inte genom att
gå ut och skjuta första bästa lejon för nöjes skull. Det vi gör handlar om
att offra ett fåtal individer, för att förhoppningsvis kunna säkra stammens
fortlevnad. Det kanske låter cyniskt, men i dagens värld, där människor och
djur alltmer börjar slåss om samma levnadsutrymmen, behöver djuren kunna
"betala för sig" för att ha en chans att få finnas kvar. I RCA är det mycket
tydligt: de få nationalparker som finns töms sakta en säkert på djur, på
grund av tjuvjakt och annan mänsklig närvaro, medan de områden som kan visa
upp de största populationerna av vilt är de jaktområden där det bedrivs en
seriös kommersiell jakt.

Vi ser oss inte som några hjältar som offrar oss själva för att rädda de
vilda djuren. Anledningen till att vi arbetar med detta är först och främst
att detta är vad vi vill göra. Vi lever vår dröm. Men vi hoppas att vi genom
vårt arbete också kan bidra till en hållbar utveckling för Centralafrikas
djurliv, att vi ska kunna ge lika mycket som vi tar och att vi, när vi en
dag slutar vårt arbete, ska lämna efter oss ett naturområde som inte är
utarmat utan berikat.