Safari

Det var mycket tjat på den här bloggen ett tag om att Theo snart skulle lära
sig gå. Sedan hände inte så mycket och det fanns därför inte något mer att
säga om detta ämne. Men nu, nu går han faktiskt, alldeles på egna ben, och
plötsligt inser jag att det där med att behöva flytta undan alla ömtåliga
saker som finns inom räckhåll är en högst befogad åtgärd. Idag fick vi sätta
upp en grind för att stänga av vägen in bakom bardisken, och några prydnader
som hänger på väggarna behöver flyttas upp för att inte riskera att braka i
golvet.

Igår var Theo dessutom ute på ett eget litet äventyr. Tillsammans med sin
farfar, som är här i Kocho sedan ett par dagar, åkte han för att hälsa på
pappa i Ngoy. De var borta hela dagen, och enligt rapporter från farfar var
Theo på strålande humör från början till slut. När han fick syn på pappa
klappade han i händerna av glädje! På vägen hem somnade han i bilen, för att
sedan vakna och inte vilja somna om förrän klockan tio på kvällen. Vilken
dag!