Safari

I vissa situationer blir det så tydligt att det här landet inte har haft
något fungerande skolsystem under de senaste decennierna. Jag ska göra ett
register för alla våra anställda. Det är egentligen ingenting komplicerat. I
en pärm ska jag sätta in registerblad, ett blad för varje anställd, för att
sedan kunna sortera in arbetskontrakt och andra viktiga papper på ett
överskådligt sätt. Eftersom jag inte har några riktiga registerblad så får
jag använda vanliga A4-papper och sedan klistra fast små flikar på
långsidorna, på vilka jag skriver de anställdas namn. Lätt som en plätt. Det
är bara att med nästan 100 anställda så tar det hela lite tid, och jag har
ingen lust att ägna en hel dag åt att klippa och klistra. Jag skulle alltså
behöva en kontorsassistent. I tanken går jag igenom tänkbara kandidater. Det
bör ju helst vara någon som inte är upptagen med andra väldigt specifika
arbetsuppgifter. Ingen kock, servitör, mekaniker eller arbetsledare, utan
hellre någon av alla de killar som bara är här för att hugga väg, barka av
slanor, slå sten eller bära tegel till husbyggen. Arbetet som jag vill ha
gjort kräver ju inga djupare kunskaper. Man behöver bara kunna hålla i en
penna. Men det är just det. Vem av de här killarna, som är uppvuxna i
Bakouma och aldrig har varit längre bort än Bangassou, vem av dem har gått
så pass länge i skolan att man kan ge honom en lista med namn och be honom
att texta dessa namn på varsitt A4-papper? Och vem har så pass mycket
finmotorik att man kan be honom sätta fast små klisterlappar på 1x2 cm på
kanten av dessa papper, och sedan skriva alla namn igen med pyttesmå
bokstäver på klisterlapparna? Jag frågar Housseini, som är den som ansvarar
för att delegera ut arbetsuppgifter. Han ler lite.
-Någon som kan skriva? Jag ska se vem jag kan hitta.

Egentligen är det sorgligt. Jag vet att min syster Elise, som är tio år
gammal, redan skulle kunna vara en utmärkt kontorsassistent åt mig. Hon
skulle kunna fixa mina registerblad, hjälpa mig att räkna ihop långa rader
av siffror, till och med skriva in information i Excel om jag bara visade
henne hur hon skulle göra. (Men oroa dig inte Elise, jag ska inte be dig att
komma hit och jobba, det är bäst att du går färdigt skolan först.) För att
hitta en centralafrikan som kan göra samma jobb skulle jag behöva leta bland
de högutbildade, de som tagit studenten och kanske till och med fortsatt
studera på universitetet. Det har inte att göra med att de är mindre smarta
än Elise. Det är bara det där med skolan som inte fungerar.

Det är faktiskt mer än sorgligt. Det är förödande. Det är större delen av
min generation som går ut i livet utan de grundläggande kunskaper som behövs
för att möta den stora världen, för att konfronteras med verkligheten bortom
Denguiro, bortom Bakouma, bortom Bangui. En dag, inom en inte alltför
avlägsen framtid, är det dessa människor som ska ta över makten i landet.
Vad händer då?