Safari

Tänk dig att du bor i ett Sverige som visserligen är ett självständigt land,
med en svensk regering, men där hela affärslivet domineras av ett främmande
folk, vi kan kalla dem galaner. Galanerna äger alla större affärskedjor i
landet, och varje företag med mer än fem anställda. Det enda sättet att få
ett arbete, om man inte är stadsanställd, är alltså att arbeta för
galanerna. Tänk dig vidare att galanerna vägrar att lära sig svenska, trots
att de funnits i landet i årtionden. Istället talar de sitt eget språk,
galanska, och förväntar sig att alla svenskar i deras närhet också ska lära
sig detta språk.

För att kunna skaffa dig ett arbete och en möjlighet till inkomst har du
utbildat dig till kock för galanerna. Problemet är bara att deras matkultur
är helt olik den svenska - och du tycker inte om den. De använder konstiga
kryddor, blandar råvaror som du inte alls tycker passar ihop, har allmänt
dålig smak. Saker som du ser som alltför enkelt, på gränsen till snålt att
servera, ser de som delikatesser, medan sådant som du tycker är en
festmåltid för dem bara är skräpmat. Egentligen tycker du inte alls att
maten som du lagar åt dem är god. Du har lärt dig recepten, pluggat in vad
de gillar och inte gillar, men när du provsmakar maten som du lagat tycker
du mycket sällan att den smakar bra.

Tänk dig så att du får jobb hos några galaner som driver ett gästhus. Vid en
första anblick ser de ut som vilka galaner som helst, men det visar sig
snart att det är något konstigt med dem. För det första talar de flytande
svenska, och vägrar att tala galanska med dig, trots att du kämpat för att
lära dig deras språk och tycker att du är riktigt duktig. (Till och med när
du talar galanska med deras barn blir de lite förnärmade och säger att det
är bättre att du pratar svenska med honom, så att han lär sig.) Som om inte
detta med språket var nog så tycker de också om svensk mat. Om det är något
som du lärt dig av dina tidigare galanska arbetsgivare så är det att galaner
definitivt inte äter potatis, men din nye chef vill gärna att du serverar
honom detta både till middag och till kvällsmat. Du tror inte dina öron när
han först säger det, du måste ha hört fel, och frågan slinker ur munnen
innan du hinner hejda dig:
- Äter ni potatis?!
- Det är klart vi gör, blir svaret. Vi bor ju i Sverige.
Du känner dig lite dum och nickar, lovar att koka potatis men undrar innerst
inne om detta är en fälla, om du inte i själva verket riskerar att förlora
jobbet om du sätter en tallrik med potatis på en galans matbord.

Privat tycker alltså dina nya arbetsgivare mycket om svensk mat. Gästhuset
däremot drivs i bästa galanska ordning, och här får du äntligen användning
för dina kunskaper i galansk matlagning. Du rabblar dina menyer och recept
som du lärt dig utantill och hoppas att få beröm, och visst säger dina
arbetsgivare att du är duktig, men de har också åsikter som du inte väntat
dig. De säger att gästhuset självklart ska servera galansk mat, men att den
gärna får innehålla lite svenska influenser. Du blir förvirrad. Hur ska du
kunna kombinera den smaklösa galanska maten med god svensk husmanskost? Hur
ska du kunna få köttbullar och lingonsylt att passa på ett galanskt matbord?

..ja, tänk dig allt detta, och du får en bild av hur det kan vara för en
centralafrikansk kock att arbeta för CAWA. Och ser du det från andra hållet
kan du också föreställa dig hur svårt det är för oss att hitta bra kockar,
kockar som verkligen älskar sitt arbete och som brinner för att laga god
mat. För problemet med alla centralafrikanska kockar som jag träffat på är
just detta, att de inte förstår sig på vår västerländska matkultur. De kan
lära sig våra recept utantill, de kan veta precis hur man gör en
chokladmousse eller en spaghetti bolognaise, och de kan lära sig vilka
rätter man kan kombinera för att sätta ihop perfekta trerättersmenyer. Men
de har ingen riktig känsla, fattas en ingrediens kan de inte improvisera,
eftersom de inte kan tänka sig vad som skulle gå att använda istället för
det som saknas. Och om de ändå försöker att hitta på något nytt blir det
allt som oftast fel. Vi har till exempel ätit omelett med brödkryddor,
chokladmousse med jordnötssmör, sparrissoppa kryddad med enbär. Visst kan
det råka dyka upp en ny oväntad smaksensation, men. nej. oftast gör man ändå
klokast i att hålla sig till de recept som finns och som man vet fungerar.
Men om det finns någon som känner en kock (gärna fransktalande) som skulle
ha lust att komma ner hit några månader och hitta på lite nya spännande
recept utifrån de råvaror som vi alltid har tillgång till: viltkött i alla
former, ris, pasta och olika rotfrukter, så skulle vi kunna vara väldigt
intresserade!