Safari

Vi har varit nästintill isolerade i några dagar, då vi inte kunnat koppla
upp mejlen sedan i torsdags, men nu på måndag morgon fungerar den igen, till
vår stora lättnad. Det är inte det att man ständigt måste vara uppkopplad
bara för sakens skull, men med den teknik som finns idag så gör man sig
beroende av snabba kommunikationer. Den mesta av vår kontakt med kunder och
försäljningsagenter sker via mejl, och i en värld där människor förväntar
sig att man ska kunna svara omedelbart på deras frågar så är det stressande
när dagarna går och man sitter med en hel rad obesvarade mejl. Några dagars
tystnad kan ibland vara nog för att en kund ska bestämma sig för att boka
hos en konkurrent istället. Men nu är vi alltså tillbaka på världskartan
igen, och då kan även bloggen få sig en liten uppdatering.

Här i Kocho är allt bra. Arbetet med campen går framåt, restaurangen är mer
eller mindre färdig och vi kan nu sitta och äta vid vårt matbord med utsikt
över floden. I köket har vi börjat plocka upp porslin och köksredskap,
Charlotte har sytt gardiner och kuddar och jag har gått igenom all mat som
stått under regntiden. Ute i jaktområdet är arbetet med öppnandet av
jaktvägar i full gång, och inom några dagar ska vi börja bygga en ny fly
camp en bit nordväst om Kocho.

För ett par dagar sedan kom våra två jaktguider, Anton Lundkvist och Nicolas
Durville, upp med bil från Bangui. Anton hade även med sig sin flickvän Lisa
och sin mamma Lollo, så nu har vi fullt hus här. Det är bra för
kökspersonalen att få lite "låtsaskunder" att öva på. På så sätt kan de göra
eventuella misstag nu, och så hinner vi rätta till det innan de riktiga
kunderna kommer.

Själv ska jag nu sätta mig och räkna på hur mycket arbetskläder vi behöver
till våra anställda. Av någon anledning har vi glömt att köpa svarta byxor
till kökspersonalen, så det ska beställas från Bangui. Det behövs också
strumpor och en del skor. (Charlotte, jag skriver ett mejl till dig med
detaljerna.)

Igår var det både lucia och tredje advent. Vi tände tre ljus och gjorde en
liten ansats till att sjunga, men det blev inget av det. Istället förklarade
vi traditionen med lucia för Nicolas, som kommer från Frankrike. Hans enda
reflektion var att det verkade farligt med ljus i håret. Hoppas i alla fall
att ni hade en trevlig dag hemma i Örebro eller Vintrosa eller var ni nu
befinner er. Tack förresten för mejl som ni skickat hit! Jag ska försöka
svara när jag kan.