Jobbannons - Medarbetare sökes!
här bloggen, men jag testar ändå att lägga ut två jobbannonser här. Känner
ni någon som är intresserad så sprid gärna detta, eller länka på Facebook.
(Jag kan tyvärr inte göra det själv eftersom jag inte har tillgång till
Internet där jag är.)
Vi söker två personer som vill jobba för oss nästa säsong. Den ena är
privat: en ny barnflicka eftersom Frida, trots utlovade mutor på flera
chokladkakor dagligen ifall hon stannar ytterligare ett år, faktiskt måste
hem och börja gymnasiet. Den andra är för företagets räkning: en ekonom. Här
nedan kommer en kort beskrivning av respektive arbete.
Barnflicka/au pair
Här söker vi dig som har lust att ägna ett år (ca september 2011 till
juni 2012) åt att ta hand om Theo, född i november 2008, och Axel, född i
maj 2010, och samtidigt få en chans att uppleva Afrika på nära håll! Hur
gammal du är spelar egentligen ingen roll, man tänker ofta att en barnflicka
ska vara en ung tjej, men som en vän uttryckte det så skulle detta även
kunna passa "en kvinna mitt i livet som vill ta en paus". (I jämställdhetens
namn bör väl sägas att det inte heller är uteslutet med en barnPOJKE, även
om jag spontant skulle föredra en tjej/kvinna.) Det viktigaste är att du är
öppen och flexibel, och inte rädd för att hugga i och hjälpa till där det
behövs. Samt, självklart, att du tycker om att tillbringa en massa tid
tillsammans med små barn, med allt vad det innebär!
Arbetet kommer att utformas väldigt mycket efter vad som fungerar för
dig, mig och barnen, men i stora drag handlar det om att ta hand om Theo och
Axel ungefär åtta timmar om dagen, sju dagar i veckan, samt att sitta och
vakta dem när de sover på kvällarna när jag och Erik äter middag med
kunderna. (Detta med att vakta på kvällarna kan vi dock dela på, som det
fungerar med Frida nu så tar jag ungefär en tredjedel av kvällarna, och den
som inte vaktar barnen kan äta med kunderna.) Möjlighet kommer att finnas
för att ta en ledig dag ibland, men det är inget som kan ses som
obligatoriskt eller regelbundet återkommande, för under jaktsäsongen finns
det i praktiken inga helger. Eftersom vi lever ganska isolerat ute i bushen
så kommer du också att leva väldigt nära oss som familj. Vi kommer att vara
arbetsgivare men också några av de enda bekanta att umgås med, vilket även
det bidrar till att det är svårt att skilja på arbete och fritid.
Ekonomiskt är detta att se som ett volontärarbete. Vi betalar ingen stor
lön, men däremot täcker vi alla kostnader i RCA samt resorna till och från
landet. Kort sagt ska du inte räkna med några inkomster men inte heller
några utgifter. Exakta villkor kan diskuteras. Dessutom får du en hel
säsongs vistelse i vad som idag är RCA's mest exklusiva jaktcamp, inklusive
boende, mat, städning, och daglig tvättning av kläder!
Om detta låter som något för dig, hör av dig till oss på
[email protected] och berätta lite om vem du är och varför du vill göra
detta, så pratar vi vidare.
Ekonom/sekreterare
Denna tjänst är något nytt för nästa år, och därför ganska fri att
utformas efter dig som söker. Bakgrunden är att jag har för mycket att göra,
så mitt jobb skulle behöva delas på två. Därför letar vi efter dig som har
någon typ av utbildning i ekonomi och som är sugen på att vara med och
utveckla CAWA och bygga upp en väl fungerande organisation när det gäller
ekonomi och logistik. Ditt första uppdrag kommer att vara att gå igenom
bokföringssystemet och komma med förslag till förbättringar. Därefter kommer
du att ta hand om det löpande arbetet med bokföring, fakturering och andra
ekonomiska uppgifter. Dessutom kommer det att ingå en del sekreterarjobb,
som att sammanställa information från kunder och att svara på mejl.
Arbetsplatsen tänker vi oss ska vara i Sverige, där vi kan ha tillgång till
en väl fungerande Internetanslutning, något som inte är möjligt i RCA idag.
Du kommer att hålla kontakt med oss via mejl och kommer att fungera som en
kontaktperson i Sverige som ibland även får hjälpa till med inköp och
försändelser av flygfrakter mm.
Låter detta intressant? Hör av dig till oss på [email protected] och
berätta lite om dig själv så går vi vidare utifrån det!
Morgonstund har guld i mund
Men nu är det nya tider, och småbarnsmamman i mig har glatt bytt ut de lugna njutbara frukostarna mot något lika trevlig men ganska annorlunda. Vad som hänt är att vi byggt en egen liten matplats alldeles intill vårt hus. Det började kännas ganska besvärligt att trava iväg med barnen på morgonen, genom hela campen, bort till restaurangen, sitta där och vänta och inte kunna göra något annat medan Theo långsamt tuggar i sin sina mackor, se hur servitörerna blir lite irriterade över att vi fortfarande sitter där så att de inte kan sätta igång med dagens städning… Så vi ändrade helt enkelt på hela konceptet. Resultatet blev bra för alla parter: Jag och barnen (och Erik om han är hemma) får en egen stund på morgonen, Frida får äta frukost i lugn och ro utan att tänka på matande och passande, och Jonas och Antoine slipper att börja varje morgon med att torka kladd från golvet.
Våra morgnar ser nu ut så här, med Theos ord:
”Gonaa” (=god morgon, han har fortfarande inte riktigt fattat skillnaden mellan dessa två ord)
”Klama” (=krama mamma, pappa, Axel)
”Leka” (=leka lite med Axel i sängen)
”Gåupp” (=gå upp)
”Klä, songe, bykko” (=ta på kläder: kalsonger och byxor)
”Akki, bassa, blöba” (Axel har bajsat, vi byter blöja)
”Sokko” (=frukost)
”Glöt, sytt, fede” (=gröt med sylt, Theo äter med skeden)
”Banka” (=Theo vill banka lite på gröttallriken med skeden, för det låter så roligt.)
”Banka, Akki!” (=Theo skrattar åt Axel som bankar med sin sked i bordet.)
”Mamma, kaffe” (den tror jag att ni fattar utan översättning)
”Macka, pip, Theo” (=Theo vill ha en macka med kpi, dvs jordnötssmör)
”Dlicka, vatt” (=Theo vill dricka vatten)
”Fali, vatt” (=Theo funderar på att vatten också kan vara farligt)
”Min!” (=Theo vill ha mer jordnötssmör eftersom han slickat bort allt från mackan)
”Sinn... inte!” (=Theo vill inte äta sin malariamedicin)
”Macka, kavva” (=Theo vill ha en macka med kaviar)
”Nämen, toki” (=Theos utrop när han råkar spilla ut sitt vatten på bordet)
”Säädi, leka” (=Theo har ätit färdigt, nu vill han leka)
Sedan kommer Frida, vi borstar tänderna, och så har dagen börjat.
Nostalgi
På onsdagen kommer det kunder, och eftersom de ska sova i lägenheten så måste vi hitta någon annan stans att ta vägen. Vi bokar rum på ”Frerernas” (uttalas frärernas på vackraste svensk-franska), ett amerikanskt missionsgästhus som ligger centralt i Bangui, endast tre minuters promenad från hantverksmarkaden. Det här stället har en lite speciell plats i mitt hjärta, för det var här jag sov min första natt i Afrika.
Det är drygt tjugo år sedan nu. Jag var fem år och hade kommit till Bangui med flygplan från Arlanda, via Paris, tillsammans med mamma, pappa och min lillasyster Lina. Mina minnen från den här dagen har med tiden börjat tappa konturerna, men några saker är fortfarande glasklara. Först av allt, mitt allra första intryck av Afrika: värmen som slog emot mig som en vägg när jag klev ur flygplanet! Detta hade föregåtts av en del krångel eftersom Lina, då två år, när planet väl landat i Bangui trotsigt hade deklarerat att hon minsann inte tänkte stanna i Afrika! Eftersom min syster var ganska bestämd av sig (och är fortfarande, för den delen…) så fick pappa helt enkelt ta henne på axlarna, och jag fick hjälpa till att bära hennes ryggsäck. Således mötte jag för första gången RCA bärandes på två små ryggsäckar. Värmen slog emot mig när jag gick ut genom flygplansdörren och jag minns att jag tänkte att ”jaha, då var det alltså helt sant att det är varmt i Afrika”.
Sedan är minnena suddiga, jag minns inte hur vi tog oss från flygplatsen eller var vi åt kvällsmat. Nästa minne som jag klart och tydligt kan återkalla är på kvällen samma dag. Vi sitter i vårt rum på ”Frerernas”, jag och Lina ska gå och lägga oss, och mamma förklarar att vi måste ha myggnät över sängen, för annars kan vi bli bitna av malariamyggor. Jag tycker att det är läskigt, och jag frågar ängsligt hur jag ska göra om jag vaknar på natten och vill gå till mamma och pappa. Är det i så fall okej att öppna på myggnätet och oskyddat gå några steg över golvet, eller är det bättre att jag stannar i min säng? Mamma lugnar mig och säger att det inte är någon fara om jag vill komma till dem, och jag suckar lättat.
Mitt tredje tydliga minne är grodorna. Under min första natt i Afrika vaknade jag av ett förfärligt oljud: en konsert av kväkande grodor. Jag minns inte om detta föranledde en djärv promenad bland malariamyggor bort till mammas och pappas säng eller om jag valde att stanna i tryggheten innanför myggnätet, men vaknade gjorde jag, och tänkte ännu en gång att ”jaha, så här är det alltså i Afrika”.
Värme, malariamyggor och grodor. Mina allra första intryck av Afrika. Därefter följde en lång bilresa, gräsbränder som jag blev rädd för, en schimpans i en bur, kvällsmat i Berberati, ytterligare en bilresa till Gamboula tillsammans med skolbarn som pekade ut ”halvvägsmasten” för mig. Så småningom blev allt vardag, men det var här på ”Frerernas” som det började: Värme, malariamyggor, grodor.
Tack, mamma och pappa, för att ni tog med mig hit! Vem hade jag varit idag annars?
