Theo kommer in genom badrumsdörren och snörvlar ljudligt. Han slänger en blick på mig och konstaterar att jag är upptagen. Istället för att försöka be om hjälp går han själv fram till toarullen, drar fram en lång bit papper och lyckas till slut med konststycket att riva av det. Knölar ihop det litegrann. Håller det under nästan och fräser. Slänger sedan pappret på golvet och försvinner ut igen. Underligt att han inte slängde det i toaletten, med tanke på allt annat som hamnat där de senaste dagarna: nycklar, topz, badankor, en bok...
Att leva med barn blir vardag liksom allt annat. Men ibland blir jag förundrad. Förundrad över till synes triviala saker, som att en liten människa snyter sig själv för första gången.
Bomba
Theo får inte bli stor! Stoppa tiden!
Ingalill
Visst! Små barn är inte alltid ljuvliga som i reklamen för blöjor m.m. Men det är ljuvligt att få uppleva t.ex. första snytstunden på egen hand!
Elin
Grattis Theo! Stor pojke nu :)
3